En välbehövlig stund.
Kändes så skönt att prata av mig med henne om framtiden, drömmar, jobb osv.. Kändes så skönt att prata med en vän som man verkligen känt hela livet & som verkligen känner mig så djupt som hon gör. Därför känns det ännu roligare att vi har barn i samma ålder & som leker så bra ihop.
Vi trotsade regnvädret & tog ut barnen till en förskola i närheten, stängde grinden & lät barnen bara vara & utforska allt som fanns där.
Blev mycket skratt & många roliga samt intressanta ämnen att prata om. Vi bestämde oss för att ses väldigt snart igen 😁.
Väl hemma serverade jag oss taco som blev över sen i fredags (så skönt att slippa laga mat!) sen blev det duschning för oss båda & ta hand om köket, det lilla som fanns. Livet blir lite roligare imorgonbitti när disken är gjord & köket städat.
Jag känner smak av separationsångest nu & den känslan är bred, den är här & nu samt minnen från oktober då jag var i Turkiet med min pojkvän. Jag vet inte om mina antidepressiva öppnar upp mitt dåliga samvete & släpper ut allt på en gång. Jag känner mig samlad, men ändå vill jag bara bryta ihop i gråt & skrik (känner inom mig att det är vad jag hade gjort) om jag nu inte hade haft min medicin som bromsar. Jag kan nästan känna hur dem motarbetar min sorg, separationsångest & mitt dåliga samvete för alla dumheter jag gjort. Jag orkar liksom inte bryta ihop, jag känner mig väldigt lugn trots allt inom mig. Fantastiskt skönt!
Snart hoppas jag att kunna påbörja min utredning för att få verktyg hur jag kan bearbeta allt på bästa sätt & sakta men säkert bli starkare i mig själv... Jag längtar!
Dags att sova....
/// Veronica 🌸