5 steg fram, 100 steg bak.

Ingen bra dag, inga bra känslor, idag är det en sån dag som jag önskar att jag kunde fly från mig själv & från min kropp.
Känslorna gör ont, riktigt ont & jag är inte så glad. Men jag måste här & nu acceptera hur det är, hur livet ser ut & vart jag befinner mig. Vara tacksam för det jag har & för hur långt jag ändå har kommit.
Ibland mår jag inte alls bra, många utomstående ser mig som den glada, spralliga tjejen, men inombords så är det inte riktigt så. Jag är extremt osäker som person, mitt självförtroende är borta & jag känner mig många gånger riktigt värdelös. 
Men sen vet jag att jag även har mina fina sidor, jag bryr mig väldigt mycket, för mycket ibland. Jag vill alla väl. 

Imorgon hoppas jag på att all min ångest är borta. Mina tabletter borde ju hjälpa mig, här & nu? Antar att mina känslor slukade dem också & inte bara mig.

Jag är inte ute efter någon sympati. Jag skriver för min egen skull & för att jag vill det. Jag har ett liv med mot & framgångar, jag delar med mig av båda.


Tog den här bilden i onsdags när vi hade utedag på frita. Skogen är himla mysig. Tacksam för det lugn skogen ger. 💞🌳


Ha det bäst! // Veronica 🌸